När kroppen bär det du inte uttrycker

Ibland tror vi att vi kan bära allt inom oss.

Att det är lättare att vara tyst.  Att inte visa sorg.  Att trycka undan ilska.  Att ignorera oro.

Men kroppen glömmer inte.

• Den känner.

•   Den lagrar.  

• Den reagerar.

Det som inte får komma ut...  Stannar kvar.

Kanske som spänningar i kroppen.  Kanske som trötthet du inte kan förklara.  Kanske som en tyngd som bara finns där.

För sanningen är att vi inte bara tänker våra känslor.  

Vi bär dem.

När vi inte uttrycker det vi känner, hittar det andra vägar att visa sig.

Och ibland viskar kroppen först...  innan den börjar ropa.

• "Stanna upp."

•   "Lyssna på mig."

Att känna betyder inte att du är svag.  Att gråta betyder inte att du har tappat kontrollen.

Det betyder att du är människa.

Att våga uttrycka det som finns inom dig är inte en svaghet – det är en väg till läkning.

Du behöver inte bära allt själv.  Du får släppa.  Du får känna.  Du får andas.

Och sakta...  börjar kroppen släppa det den burit så länge.

Med värme, 

Martha Tavarez💛.

📖 Dagens vers: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila." – Matteus 11:28